Kunskapssyn och lärande - i samhälle och arbetsliv [1 ed.] 9789144014166

Citation preview

Curt Andersson

Kunskapssyn ochlärande - i samhälle och arbetsliv

~ studentlitteratur

00

Kopieringsrörbud

Detta verk är skyddat av lagen om upphovsrätt. Kopiering, utöver lärares rätt att kopiera för undervisningsbruk enligt BONUS-Presskopias avtal, är förbjuden. Sådant avtal tecknas mellan upphovsrättsorganisationer och huvudman för utbildningsanordnare t.ex. kommuner/universitet. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller BONUS-Presskopia. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fångel se i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman/rättsinnehavare. Denna trycksak är miljöanpassad, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 7312 ISBN 978-91-44-01416-6 Upplaga I: 12

© Curt Andersson och studentlitteratur 2000 www.studentlitteratur.se studentlitteratur AB, Lund Omslagslayout Pemilla Eriksson Printed by Holmbergs i Malmö AB, Sweden 2009

Innehåll

Förord 7 l

Bakgrund 9

2 Vetenskapsteori och vetenskapssyn - några utgångspunkter 14 Naturvetenskapen - den moderna vetenskapen 16 Samhällsvetenskapen och humanvetenskaperna 17 Den naturvetenskapliga förebilden som ideal 19 1800-talets kunskapsideologier: Historismen och positivismen 22 Papperianismen 27 Habermas: Kunskap och intresse 29 3 Kunskapsteori och kunskapssyn-en överblick 32 Det sofistiska och sokratiska kunskapsperspektivet 33 Lärdomsperspektivet Kunskap som befintlig lärdom 34 Lärdomsinstitutionerna och humanioras utveckling 35 Den rationalistiska kunskapsteorin. Rene Deseartes 36 Humaniora och kunskapssynen under senare tid 37 Forskningsresultat som perspektiv på kunskap 38 Humaniora och humanvetenskap i modern betydelse 39 Kunskapssociologi 41 Kunskapen som ett kulturellt kapital 42 Pragmatismen 44 Några reflektioner 48 Kopiering av kurslitteratur förbjuden. © studentlitteratur

3

4 Utbildning förr och nu 50 Utbildningens roll och uppgift 54 Mentors utbildningssyn och pedagogik 55 5 Från undervisningsteknologi till fri pedagogik 63 Några pedagogiska utgångspunkter Den fria pedagogiken 67 6 Utbildning som begrepp och fenomen 76 Personalutbildning som komplement till samhällets utbildningsväsende 79 7 Lärande som överordnat begrepp 83 Metalärande 87 Läraodets innebörd 90 Thomas Ziehe: Det ovanliga lärandet 91 8 Lärande organisationer eller lärande i organisationer? 96 9 Kompetens och kompetensutveckling l 06 Mentor i arbetslivet l 06 Det flerdimensionella kompetensbegreppet- definitioner, innebörd och konsekvens l 09 Individens kompetens 118 Social kompetens 121 Organisationens kompetens 122 Kollektiv kompetens 124 Personalutveckling 125 Kompetensutveckling 126 Träning som ett lärbegrepp 130 Samtal och dialog som kunskapsbildning 132 Utvecklingssamtal, ett verktyg i det moderna arbetslivet 133 10 Arbetsliv i omvandling 135 Samhällsförändring och generationsmotsättningar 135 Det omvandlade arbetslivet 139 Tankar om arbete 142 Den moderna, gränslösa arbetsplatsen 144

4

Kopiering av kurslineralur förbjuden. © Studentlineralur

Vilka kunskaper och vilken kompetens kräver det moderna arbetslivet? 151 Ett annorlunda utbildningsexperiment Tussman College. Bakgrund och verksamhet 155 Förväntningar på studenterna samt utbildningsplanens innehåll och grundide 157 Några slutsatser och reflektioner 159 Referenslitteratur 165 Personregister 173 sakregister 177

Kopiering av kurslitteratur förbjuden. © studentlitteratur

Förord

Många människor kanske frågar sig varför man skriver en bok om Kunskapssyn och lärande i samhälle och arbetsliv. Frågan kan synas berättigad men det finns åtminstone några svar som jag kan ge. Vetenskap, kunskap och lärande är knappast något som kan uppfattas som helt enhetligt och en gång för alla givet. Bokens inledning börjar därför med en översiktlig vetenskapsteoretisk beskrivning som också kan uppfattas som idehistorisk. Avsikten är dock inte att fastna i det förgångna utan att med det förflutna som bakgrund försöka skapa förståelse för den kunskapssyn och den syn på lärande som finns i dagens samhälle och arbetsliv samt hur synen radikalt har förändrats på grund av den dynamiska samhällsutvecklingen. Mina inspirationskällor har varit flera och jag kan egentligen gå ända tillbaka till min egen skoltid i Lund på 1950- och 1960-talen. I samband med att jag undervisade på en kurs i arbets- och organisationspsykologi vid Högskolan Trollhättan-Uddevalla upptäckte jag att studenterna hade uppenbara luckor i sitt vetande beträffande olika synsätt på vetenskap, kunskap, utbildning och lärande. Inte minst saknade man en klar koppling mellan förftuten tid och nutid beträffande dessa problemområden. En sammanhållande bok saknades uppenbarligen! För att kunna diskutera och förstå frågor som rör utbildning, lärande och inte minst dagens honnörsbegrepp kompetensutveckling krävdes en mer sammanhållen bok. I den bok som nu föreligger har jag medvetet anlagt ett flerdimensionellt perspektiv. Detta innebär att jag använt mig av såväl en vetenskapsteoretisk, historiefilosofisk, pedagogisk, sociologisk samt arbetspsykologisk gestaltning. För mig har det varit ett bärande motiv att försöka förklara sammanhangen utifrån bokens rubrik istället för att strikt hålla mig inom snäva akademiska ämnesområden. Ytterligare ett motiv har Kopiering av kurslitteratur förbjuden. © studentlitteratur

7

Förord

varit att lyfta fram humanioras roll både under dåtid och nutid. Boken innehåller även i vissa avseende ett debattstoff om skolans och utbildningssystemets roll och funktionssätt i dagens samhälle, inte minst dess relation till arbetsmarknaden. Primärt är boken skriven för studerande på universitet och högskolor inom humanvetenskaperna i vid bemärkelse. Den kan säkert också med behållning läsas av alla som är intresserade av människa och samhälle. Detta hindrar inte att boken likaledes kan tjäna som underlag för utbildning och kompetensutveckling inom såväl offentlig som privat sektor. Det sätt på vilket boken är skriven är naturligtvis i hög grad präglad av min utbildningsbakgrund och mina professionella erfarenheter. Konstigt vore det väl annars. Jag började min akademiska bana som historiker men övergick så småningom till samhällsvetenskap och beteendevetenskap. Boken reflekterar mina tankar, attityder och syn på kunskap och lärande och i viss mån även på dagens utbildningspolitik. Under mer än 30 år har jag följt utvecklingen inom utbildningssektor och arbetsliv. Eftersom jag har varit anställd inom såväl privat som offentlig sektor och dessutom varit verksam som organisationskonsult har jag knappast kunnat undvika att observera och reflektera över de förändringar i samhälle och arbetsliv som skett under decenniemas gång. Det är därför ingen tillfällighet att boken avslutas med två kapitel som dels behandlar ett arbetsliv i omvandling, dels dagens syn på kunskap, utbildning och lärande ur ett komparativt hänseende. Det är min förhoppning att läsaren av den här boken inspireras att börja reflektera djupare över kunskapens olika dimensioner och konsekvenser samt att detta inte bara blir ytterligare en kursbok i mängden som man har ålagts att läsa för att bli godkänd på kursen! Askim och Göteborg i oktober 2000

CurtAndersson

8

Kopiering av kurslitteratur förbjuden. © Studentlineratur

l Bakgrund

Resan över l 000 mil börjar med ett enda steg. Konfucius 500 e. Kr.

I dagens samhälle talas det mycket om lärande och kompetens och allt mindre om kunskap. Detta har fått mig att reflektera över kunskapens ursprung och "utveckling". Inte minst insåg jag nödvändigheten av att gå bakåt i tiden för att kunna förklara nuet och ett samhälle och arbetsliv i kraftig förändring och omvandling. För några år sedan tog ett antal personer i Sverige initiativet till en mycket speciell bok, Minnen av Mentor, boken om privatläraren Gunnar Holmstedt. Hans person och livsgärning inspirerade mig till ett antal reflexioner beträffande kunskap, vetenskaplig kunskap, lärande, utbildning och naturligtvis humanioras roll i dagens högteknologiserade informationssamhälle. Av den anledningen börjar denna framställning med en kort presentation av Gunnar Holmstedt, Mentor kallad. Gunnar Holmstedt var född i Lund den l oktober 1903 och avled i sin födelsestad den 30 oktober 1983. Elva år gammal undervisade Mentor sina första elever och han kom att framgent fortsätta med privatundervisning fram till 1968. Detta år avskaffades formellt studentexamen i Sverige vilket till stora delar ryckte undan Mentors elevunderlag från Lunds bägge läroverk, Katedralskolan och Lunds Privata Elementarskola, i folkmun kallad Spyken. Mentors kunskaper inom företrädesvis det humanistiska området var synnerligen omfattande och tillika djupa. Primärt undervisade Mentor i språk som: latin, grekiska, engelska, franska, tyska samt svenska. Dessutom undervisade han i filosofi, historia och kristendom. Undervisningen var mycket särartad och byggde på en ständig interaktion med eleverna som också representerade varierande åldrar. Lektionerna var ofta gränsöverskridande och gloskunskap, översättning av latinska stilar kunde snabbt glida över i kommentarer och analyser av det inrikespolitiska eller utrikespolitiska läget. Det är Kopiering av kurslitteratur förbjuden. © studentlitteratur

9

J Bakgrund

kanske inte så konstigt att hans gamle skolkamrat Bengt Hjelmqvist i ett tal inför årsmötet för "Föreningen Mentors vänner" den l oktober 1998 benämnde Mentor som "Aristoteles i Lund". Gunnar Holmstedt avlade studentexamen 1921 vid Katedralskolan i Lund. Därefter studerade han bl.a. latin vid Lunds universitet. Istället för en med hänsyn till Gunnar Holmstedts lysande begåvning förväntad akademisk karriär valde han att bli privatlärare. Orsaken är mytomspunnen och aldrig egentligen reellt fastställd. Centrala nyckelord i min fortsatta framställning kommer att vara: vetenskapsteori, kunskap, humaniora, utbildning och lärande. En av anledningarna till att jag började skriva denna bok är att jag har upptäckt att det finns ett stort behov av att sätta in de nämnda begreppen i sitt historiska men även moderna sammanhang samt att erinra om att såväl synen på kunskap och lärande inklusive "utbildning" har tolkats olika under olika tidperioder. Inte minst beror detta på samhällsutveckling och värderingsförändringar över tid. Tydligast kan detta iakttas i det förändrade arbetslivet. Boken handlar primärt om kunskap och kunskapssyn och dess yttringar i såväl ett historiskt som modernt och postmodernt perspektiv. Jag kommer att sätta in humanioras roll i ett bland flera samhällsperspektiv. Hur vi än vrider och vänder på saker och ting kommer vi att finna att humaniora som begrepp och fenomen har en oerhörd tyngd även om dess historia inte är helt kontinuerlig räknat från antiken. Humaniora och humanism är under alla förhållanden viktiga hörnpelare i vårt västerländska kulturarv. Det gamla bildningsideal som humanioras fanbärare en gång i tiden lanserade, har i det närmaste försvunnit i dagens samhälle. Orsaken är naturligtvis samhällets förändring samt inte minst internationell påverkan. Skärningspunkten kan i Sverige bestämmas till 1960-talet och särskilt tiden kring 1968, då studentexamen formellt avskaffades och nya vindar blåste i studentvärlden. I Sverige räknade man med att andra europeiska länder skulle följa efter och införa ett examensfritt gymnasium. Så blev emellertid inte fallet. Ifrågasättandet av etablissemanget samt det första egentliga ungdomsupproret mot samhällets auktoriteter på mycket länge spreds över Västeuropa och USA och skedde samtidigt som kritiken mot USA:s krigföring i Vietnam hårdnade. Ä ven Sverige fick sin beskärda del av den s.k. 6810

Kopiering av kurslitteratur förbjuden. © studentlitteratur

J Bakgrund

vågen i form av demonstrationer och kårhusockupation i Stockholm samt motsvarande fenomen i Lund. I det senare fallet handlade det om demonstrationer och intrång i en militär inskrivningslokal på Folkets hus i Lund. 1968 års "revoltstämning" varade några år in på 1970-talet. En av dess bestående effekter i Sverige var att den högre utbildningen vid våra universitet i hög grad förändrades. Utbildningsreformerna hade troligen inträffat under alla förhållanden men fick nu en knuff framåt genom att utbildningsfrågor, arbetslivsfrågor och samhällsfrågor i övrigt började ses i ett mer integrerat perspektiv. 1968 års utbildningsutredning, U-68, tillsattes. Denna var inte bara en följd av 68-vågen utan måste ses som ett led i den enhetsskoletanke som började skisseras genom tillsättandet av 1946 års skolkommission som sedan fortsatte med olika försöksreformer inom skolan genom 1950- och 1960-talen och som sedan resulterade i inrättandet av lärarhögskolor och en ny grundskola. U-68:s förslag innebar att all postgymnasial utbildning skulle betraktas som högskoleutbildning. Grundutbildningen skulle förbereda för kommande yrkesverksamhet även om detta inte var det enda målet. De tidigare fakulteterna, som alltid hade varit hjärtat inom akademin, skulle frångå sina uppgifter inom grundutbildningen och istället skulle utbildningslinjer grupperade efter fem yrkesutbildningssektorer inrättas. Dessa var en teknisk, en administrativ-ekonomisk-social, en vårdutbildning, en lärarutbildning samt en för kultur- och informationsutbildning. Dessutom skulle s.k. enstaka kurser kunna anordnas. UKAS blev benämningen på den delutredning som kom att resultera i en förändrad syn på den högre utbildningen. Efter vissa revideringar genom PUKAS (Olof Palmes förslag till uppmjukning av det ursprungliga reformförslaget om utbildningslinjer) infördes ett linjesystem med fasta studiegångar på försök från och med 1969170. I U-68:s grundtanke ingick även att varje enskild del av högskolan skulle planeras utifrån hänsynstagande till såväl individernas behov som samhällsbehovet av utbildade medborgare. Vuxentillträdet skulle även vidgas genom s.k. "vidgat tillträde till högskolan". 1975 klubbades propositionen igenom i riksdagen men inte förrän läsåret 1977178 tillämpades den nya ordningen fullt ut. Utbildningspolitiken kom också att medföra att nya regionala hänsyn skulle tas. Av den anledningen inrättades även universitetsfilialer i Växjö, Linköping, (som 1975 blev Sveriges sjätte universitet) Kopiering av kurslitteratur förbjuden. © Studentlitteratur

11

l Bakgrund

Karlstad och Örebro liksom ett femte självständigt universitet i Umeå 1963. Karlstad, Örebro samt Växjö är för övrigt sedan 1999 universitet. Inom ramen för den nya högskoleutbildningen tillkom sedan ytterligare 14 självständiga högskoleorter. En effekt av att den högre utbildningen började revideras blev också att utbildningsreformerna fortsatte parallellt. En ny gymnasieskola tillkom 1971 där bland annat den gamla yrkesskolan med dess mera praktiskt inriktade utbildning integrerades i gymnasieskolan som dessutom fick en tvåårig fackskola. Alla de utbildningsreformer som har genomförts från 1968/69 och framåt har inneburit att flera humanistiska ämnen har fått en förändrad (försämrad) status, inte minst genom att de inte setts som tillräckligt matnyttiga ur arbetsmarknadssynpunkt På akademisk nivå uppstod också kritik och klagomål över humanioras "nedmontering". Man talade emellanåt om "humanioras kris," vilket i och för sig inte var vare sig första eller sista gången. Efterdyningarna av 1960- och 1970-talens utbildningsreformer inom universitetsutbildningen satte sina spår även i debatten kring vissa vetenskapers status inom det akademiska samhället. I början av 1980-talet pågick en debatt om humanioras roll. Nu handlade det dock mer om huruvida man skulle beskära humanismbegreppet i dess dåvarande skepnad eller om man skulle bevara humanioras i mångas tycke obsoleta struktur. Samtidigt påpekades att humaniora hade alla möjligheter att tillägna sig en ny vetenskapssyn som skulle kunna medföra en utveckling. Förutsättningen för detta skulle vara att man övergav sin föråldrade och ensidiga vetenskapssyn. Som exempel anfördes att strukturalismen exempelvis hade förändrat lingvistiken även om strukturalismen inte kunde vara generell för all humaniora. Man tyckte sig ha sett att en ny humanistisk marxism hade återuppstått där samhället och historien var skapelser av människor trots att deras levnad var hotad av den dogmatiska historiematerialismen i Marx skepnad. Påverkan från samhällsvetenskaperna och särskilt sociologin var uppenbar. Många humanister ansåg också att Sartres syntes av existentialismen och marxismen genom den dialektiska filosofi som Sartre hade uttryckt 1960 på nytt hade satt strålkastarljuset på människan. Genom hermeneutiken hade man som ytterligare exempel på 12

Kopiering av kurslitteratur f6rbjuden. © Studentlineratur

l Bakgrund

humanioras möjlighet till vetenskaplig nyorientering påvisat att objektivitet var en omöjlighet för vetenskapen. Likaså var faktabegreppet någonting högst gammalmodigt och mossigt i samband med värderande och tolkande vetenskaper. Historicismen, strukturalismen, den ortodoxa marxismen samt positivismen var därmed mogna att förpassas till vetenskapsteorins bakgård! Den borde definitivt ersättas med en ny dialektisk humanism. Denna skulle ha betydelse för hur man uppfattade sin egen existens i världen samt fokusera hur människans sätt att tänka och leva per se är omätbart. Inte heller var man inom humanistiska kretsar obenägen att i viss mån ta till sig Thomas S. Kuhns paradigmtanke som hade lanserats av densamme 1962 i boken The Structure of Scientific Revolutions (svensk översättning 1997: De vetenskapliga revolutionernas struktur). I den här inledningen har jag medvetet uppehållit mig en hel del vid humaniora och den problematik som de humanistiska ämnena har brottats med som en följd av dels konservativt tänkande, dels som en följd av utbildningsreformer och samhällsförändringar under primärt 1970-talet men även 1980-talet. För att ytterligare kunna diskutera helheter och samtidigt belysa humanioras roll ur ett kunskapsperspektiv igår och idag krävs dock andra infallsvinklar. Jag kommer därför att behandla begrepp som "vetenskapens ursprung", vetenskapssyn och kunskapssyn för att längre fram i boken även diskutera utbildning och lärande som fenomen. I det sammanhanget kommer jag att framhålla kunskapens och läraodets varierande dimensioner under olika tider i samhälle och arbetsliv. Det räcker dock inte att knyta an enbart till humanioras roll och ställning i vetenskapsteori och lärdomshistoria. Det krävs även andra avstampsbrädor för att göra framställningen begriplig. I det följande kommer jag därför att ge en orientering om olika förhållningssätt och syn på vetenskapen utan att för den skull göra anspråk på en fullständig genomgång av vetenskapsteorins historia. Jag kommer också att anlägga ett perspektiv som betonar vetenskapens omedelbara koppling till begreppet kunskap.

Kopiering av kurslitteratur förbjuden. © studentlitteratur

13

2 Vetenskapsteori och vetenskapssyn - några utgångspunkter

Jag hör det- och jag glömmer det Jag ser det- och jag minns det Jag gör det - och jag förstår det Kinesiskt ordspråk

Vetenskapsteorin innehåller flera olika vetenskaper som kan ligga relativt nära men lika gärna långt ifrån varandra beträffande inriktning och synsätt. Dess karaktär är tillika många gånger av tvärvetenskapligt slag och kan därmed innehålla olika vetenskapsperspektiv. Vetenskapsteorin sysselsätter sig med såväl värdeteoretiska som kunskapsteoretiska frågor. Till detta kan adderas s.k. ontologiska frågor. Ontologi kan i sin innersta kärna sägas behandla vad som finns och vad som inte finns och hur detta tar sig uttryck på olika sätt. Vetenskapens och forskningens mål brukas formuleras i termer av "hur når man fram till objektivitet och vad är sant respektive falskt?" Hur skall man egentligen kunna skilja mellan värden, fakta och olika tolkningar? Man brukar skilja mellan objektivistisk och en subjektivistisk vetenskapstradition. Den objektivistiska kan sägas vara positivistisk såtillvida att den utgår från ett förhållningssätt till kunskap där allmängiltiga lagar och teorier av övergripande slag kan förklaras genom orsakssamband. Med ett sådant synsätt kan mänskligt beteende sägas vara förutbestämt såväl socialt som biologiskt. Den subjektivistiska vetenskapstraditionen är tvärt emot antipositivistisk eftersom den framhåller att vår sociala värld knappast kan förklaras enbart utifrån en teori som utgår från att allt sker efter lagbundenhet. Den sociala världen är skapad av människor och kan bara begripas genom att mänsklig delaktighet och mänskligt deltagande studeras. Det har visat sig att det är lätt att hamna i vetenskapsfilosofiska resonemang snarare än i vetenskapsteoretiska. Vetenskapsteoretiska framställningar kan 14

Kopiering av kurslitteratur förbjuden. © studentlitteratur

2 Vetenskapsteori och vetenskapssyn-några utgångspunkter

därigenom ibland bli frustrerande genom att man har svårt att identifiera den vetenskapsdisciplin som man själv är mest intresserad av att penetrera. Enligt vetenskapsteoretikern Donna Haraway ( 1988, s. 575) kan man tala om situated knowledge. Detta av henne myntade begrepp innebär att alla typer av kunskap kommuniceras i olika specifika situationer och vid en bestämd tidpunkt. Människor ställer bestämda eller avgränsade frågor utifrån vissa motiv. Villkoren är också bestämda. De påstående som man gör om världen är en ingrediens i en process eller diskussion. Detta innebär att kunskapen knappast kan vara något särpräglat individuellt utan snarare ett socialt och tillika kulturellt fenomen. Vad är egentligen vetenskap? Frågan är gammal och något allmängiltigt svar finns knappast eftersom vetenskapens sammanhang och institutionella tillhörighet har växlat under historiens gång. Rötter och utvecklingsfaser kan dock återfinnas vid en tillbakablick. Det finns tre hörnpelare som den europeiska kulturen vilar på: Aten, Rom och Jerusalem. Aten får representera det fria tänkandet - förutsättningen för vetenskapen - medan Rom får stå för rättsutveckling och samhällsorganisation. Jerusalem slutligen, får symbolisera kristendomen som gav upphov till det etiska tänkandet i den europeiska kulturen. Naturfilosofen Thales bör framhållas som den person som fokuserade nyfikenhetsbegreppet och därmed intresset för teori och teoretiskt vetande. Det är dessa ideer och föreställningar som därefter har fårgat merparten av vad vi betraktar som vetenskap. Kunskapen är idag primärt inriktad på att förstå hur saker och ting hänger ihop. Georg Henrik von Wright skriver i Vetenskapen ochförnuftet (1987, s. 24-25): Den psykologiska grunden för grekernas filosofi och vetenskap kan beskrivas som en outtalad snarare än uttalad tro, att människatanken av egen kraft, utan övernaturliga auktoriteters stöd, kan begripa tingen, logos, dvs. mening och inneboende ordning. Man kan kalla detta en tro på världsordningens intelligibilitet eller begriplighet. Den återuppstår hos renässansens pionjärer för den nya tidens vetenskap i form av tro, att naturens bok kan läsas av människan, bara hon lär sig förstå det matematiska språk, på vilken den är skriven. En sådan tro eller kanske snarare förvissning, att tillvaron är begriplig, är den ratioKopiering av kurslineratur förbjuden. © Studentlineratur

15

2 Vetenskapsteori och vetenskapssyn-några utgångspunkter

nella grund varpå allt som i en rimlig mening kan kallas "vetenskap" bygger. Detta gäller antikens så väl som vår egen.

Vill man vara grundlig kan man således börja med det antika Grekland och utgå från Aristoteles. Tiden är 300-talet före Kristus. Aristoteles gjorde en åtskillnad mellan olika slags vetenskaper såtillvida att han gjorde en distinktion mellan praktiska och teoretiska vetenskaper. Sådana ting som människan inte kunde påverka exempelvis lagbundenheter, betraktades som teoretiska medan de praktiska disciplinerna utgjorde det diametrala. De senare kunde således med vissa ansträngningar påverkas och förändras genom människans agerande. Ett exempel på sådana praktiska discipliner var etiken. Denna anvisade normer för vad som kunde betraktas som goda gärningar och ett gott mänskligt sätt att handla på. Politiken var också till sin karaktär i högsta grad praktisk och möjlig att påverka och förändra utifrån olika syften och mål. statsskicket kunde till exempel utformas på ett förnuftigt eller oförnuftigt sätt. Kanske skulle man våga påstå att dagens samhällsvetenskap företer vissa likheter med vad Aristoteles kallade praktisk vetenskap. Det bör dock i sammanhanget påpekas att man inte som idag kunde urskilja särskilda ämnesgrupper inom den dåtida vetenskapen. En dylik distinktion med grupper av vetenskaper som naturvetenskap och humaniora är som vi senare skall se ett fenomen som endast funnits under de senaste 100 åren. Bakgrunden till vetenskapernas senare uppdelningar och skilda problemområden står emellertid att finna i sent 1700-tal och framför allt 1800-talet. Mönstret var dock länge påfallande brokigt.

Naturvetenskapen- den moderna vetenskapen Det var emellertid under 1600-talet som naturvetenskapen blev modem. Bland de dominerande genierna återfinner vi Galileo Galilei och Isaac Newton. 1642 dog Galilei och samma år föddes Newton. Galileis föregångare som vetenskapsmän arbetade tämligen osystematiskt och var aldrig riktigt framgångsrika. Förmodligen berodde detta på att de inte visste exakt vad de sökte efter. De saknade ett 16

Kopiering av kurslitteratur förbjuden. © studentlitteratur

2 Vetenskapsteori och vetenskapssyn-några utgångspunkter

strukturerat vetenskapligt tänkande och metod. När Newton dog 1727 såg det annorlunda ut. Vetenskapliga metoder hade arbetats fram och den första moderna naturvetenskapliga sammanhängande teorin om universum ur ett fysiskt perspektiv hade presenterats av Newton. Vetenskap och upptäckt kom att bli synonyma begrepp. Vetenskapen kom också att betraktas som något eftersträvansvärt och vetenskapsmännen hade i gemen en hög status i den tidens samhälle. Naturvetenskapen som fenomen måste naturligtvis betraktas som en av människans stora prestationer under historiens lopp. Den lade grunden till både ett nytänkande och en möjlighet att ur naturvetenskapen skapa ytterligare kunskapsutveckling. Den naturvetenskapliga revolutionen på 1600-talet kom att få konsekvenser långt utöver vetenskapens område. Den ändrade helt enkelt den starkt traditionella uppfattningen om såväl Gud som människa. Den besegrade också, mer eller mindre, djupt rotade fördomar och vaneföreställningar och lade på sikt grunden för liberala och demokratiska samhällsinstitutioner. Omkring 1700 var "geniernas århundrade" till ända och tron på vetenskapen i princip etablerad. Nästa period, Upplysningstiden, skulle komma att utveckla och tydliggöra många av de naturvetenskapliga ideerna och grundteorierna.

Samhällsvetenskapen och humanvetenskaperna Det vi idag kallar samhällsvetenskap bygger på en tradition som i sin tur bygger på upplysningsfilosofin under 1700-talet. Den kom i Frankrike att utvecklas av Auguste Comte, sociologins fader och i England av John Stuart Mill och Herbert Spencer. Alla dessa var verksamma i mitten av 1800-talet. Den forskningstradition som fanns inom humanistiska ämnen hade sitt ursprung i romantiken och dess främste företrädare var tysken Friedrich Hegel. Tiden är början av 1800-talet. Denna tradition kom att utvecklas inom den s.k. historismen (ofta även benämnd historicismen)- som jag återkommer till - i Tyskland men även senare i England, Frankrike, USA, Italien samt Norden ifrån mitten av 1800-talet. Vid början av 1900-talet konkurrerade den med Comtes s.k. positivism och Speneers syntetiska filosofi. Kopiering av kurslitteratur förbjuden. © Studentlitteratur

17

2 Vetenskapsteori och vetenskapssyn-några utgångspunkter

Två huvudproblem kunde iakttas. Det ena gällde humanvetenskapernas studieobjekt, dvs. människans värld. Hur skiljer den sig egentligen från naturen? Vad består den av? Hur hänger beståndsdelarna ihop? Det andra problemet avsåg de forskningsmetoder och de vetenskapliga teorierna som man använde inom humanvetenskapen. Naturligtvis hängde problemen på något sätt ihop. Kunskapen om människors värld är avhängigt av hur människors värld kommer att gestalta sig. Under 1800-talet fanns det en vetenskapssyn som aldrig riktigt kunde besvara själva verkligheten. Man fick därmed nöja sig med att fastslå vissa egenskaper hos verkligheten. Om naturvetenskapen var den första riktigt iakttagbara vetenskapen så måste t.ex. samhällsvetenskapen betraktas som en mycket sen företeelse. Ändå kan man se likheter disciplinerna emellan beträffande vissa centrala metoder. Det är svårt att säga var den ena vetenskapen börjar och den andra tar vid angående naturvetenskap och samhällsvetenskap. Gränserna är flytande. Ibland kan man därför tala om hjälpvetenskaper som kan användas inom olika områden. Ett sådant exempel är statistik och datavetenskap som inte bryr sig om fasta ämnesgränser utan snarare är gränsöverskridande. Det är mycket slumpens skördar som har spelat in beträffande var de olika gränserna dras. Inte minst gäller detta var gränserna gentemot humaniora och humanvetenskapen skall gå. Inom flera vetenskapsgrenar finns människan på något sätt med i bilden. Såväl samhällsvetenskap som de humanistiska vetenskaperna sysselsätter sig med människor och samhällen konstruerade och befolkade av människor. Vill man till varje pris upprätta en "skyttegrav" dem emellan, är det vanligt att man talar om begrepp som nornotetisk-ideografisk respektive synkronisk-diakronisk för att påvisa skillnaderna. Nornotetisk forskning (av grekiskans nornos = lag) har som mål att eftersträva lagbundenhet, det generella och det mer allmängiltiga. Majoriteten av de naturvetenskapliga ämnena är nomotetiska. Upphovsmannen till denna distinktion var den tyske filosofen Wilhelm Windelband (1848-1915) och tiden var 1890-talet. Inom mekaniken försökte man t.ex. förklara samt räkna ut alla faser medelst hjälp av få egenskaper som massa och rörelse. Isaac Newton fastslog att all kraft är lika med massan gånger accelerationen. Detta är ett exempel på klart naturvetenskapliga lagar. 18

Kopiering av kurslitteratur fiirbjuden. © Studentlineratur

2 Vetenskapsteori och vetenskapssyn-några utgångspunkter

Den ideografiska vetenskapen syftar framför allt till att uppmärksamma det enskilda eller unika. Vad som händer en enda gång och sedan inte upprepas är det intressanta. Som ett exempel på detta kan nämnas den sedvanliga biografin som presenterar en enda människa t.ex. Gustav III och dennes personlighet och karaktär. Gränsen mellan humaniora och samhällsvetenskap kan bestämmas som en skiljelinje mellan idiografiska och nornotetiska discipliner. Ovanstående grupperingar behandlar alla olika mänskliga företeelser, fast ur olika synvinklar. Hur man än vrider och vänder på de vetenskapliga grupperingarna kommer man att få problem. Förhållandet mellan det enskilda och det generella kommer att vara ett återkommande problem inom samtliga humanvetenskaper, antingen dessa betecknas som humanistiska eller samhällsvetenskapliga. Den diskussion som jag nu fört visar uppenbarligen att det knappast går att diskutera olika vetenskaper och vetenskapsteori och distinktionerna dem emellan utan att samtidigt komma in på olika kunskapsperspektiv. Det finns - eller borde åtminstone finnas - en relation mellan dessa begrepp. Min egen utgångspunkt som får bilda något av en röd tråd genom den här boken är attjag betraktar kunskap som något som på olika sätt måste ha en förankring i samhällets praktiska vardag och funktionssätt. Vidare bör kunskapen finnas etablerad i sociala institutioner av olika slag liksom inom olika intressesfärer samt inom olika ideologier. Om man kritiskt granskar kunskapsbegreppet, måste man ta hänsyn till såväl dess giltighet som i vilket socialt sammanhang det förekommer. Denna giltighetsfråga eller med andra ord frågan om kunskapens hållbarhet med hänsyn till de spelregler som förekommer inom vetenskapen, bör inte blandas ihop med sådana frågor som berör kunskapens ursprung. Låt oss emellertid återgå till hur vetenskapen har sprungit fram och utvecklats till vad vi idag menar med vetenskap.

Den naturvetenskapliga förebilden som ideal För att kunna penetrera den inledande frågan "vad är vetenskap?" bör man undersöka vilka förebilder som finns. Det är uppenbart att det finns en ideal förebild i detta sammanhang. Denna förebild utgjordes Kopiering av kurslitteratur förbjuden. © Studentlitteratur

19

2 Vetenskapsteori och vetenskapssyn-några utgångspunkter

som tidigare antytts av naturvetenskapen. Som särskilt viktiga förebilder kan nämnas i första hand Isaac Newtons klassiska mekanik samt Albert Binsteins relativitetsteori. Det naturvetenskapliga idealet har uppenbarligen påverkat de tidiga ansatserna beträffande begreppet "vetenskaplighet" och inte minst senare vetenskaper som samhällsvetenskapen och sociologin. Inte förrän Kuhn lanserade sin berömda paradigmteori 1962 omvärderades på allvar det naturvetenskapliga idealet och vetenskapen och vetenskapssynen mer generellt. Vad man än skall studera, antingen det sker i form av vetenskapliga studier eller studier av annat slag, innebär tillvägagångssättet att man undersöker någon form av objekt. Det kan vara ett föremål, en organisation, ett system eller en människa. Varje sådan studie har i sig en avgränsning eller begränsning som vi också kan benämna problemområde som man av olika skäl vill undersöka, analysera och skaffa ny kunskap om. Inom naturvetenskapen möter studenten eller forskaren ett från början avgränsat område. Dessutom finns det oftast en redan etablerad forskningstradition beträffande tillvägagångssätt. Metoden finns således fix och fårdig så att det aktuella objektet kan undersökas. Det finns också upprättade sociala normer, kommunikationskanaler och kommunikationssätt, värderingar etc. liksom "färdiga" teorier som bara väntar på att få användas. Förutom allt detta finns det instrument och exempel på de senaste lösningarna på likartade eller samma problem att tillgå. Analogt måste vi när vi studerar vetenskaplig kunskap i förväg veta hur denna typ av kunskap skiljer sig från andra typer av kunskap. Vi måste med andra ord bemöda oss om att förstå vetenskapsteorins och kunskapens innersta kärna (natur). Av den anledningen måste vi naturligtvis därför veta hur den från början uppstod. Låt oss därför initialt slå fast att vetenskapen är - för att använda en psykologisk term- till sin natur en kognitiv skapelse som har framfötts ur mänskliga hjärnor. Samtidigt är vetenskapen en kreativ företeelse och process. Utan betydande mått av kreativitet hade knappast vare sig Newton eller Einstein kunnat framstå som de genier som de faktiskt var. Detta innebär att såväl biologiska, hjärnfysiologiska som perceptionspsykologiska angreppssätt och metoder är viktiga och absolut nödvändiga för att förstå själva innebörden av vetenskapliga teorier och 20

Kopiering av kurslitteratur förbjuden. © studentlitteratur

2 Vetenskapsteori och vetenskapssyn-några utgångspunkter

dess värde för kunskapsutveckling. Vetenskapen skall självklart inte bara beskriva utan också kunna förklara! Samtidigt måste ytterligare perspektiv anläggas. Ett sådant är att vetenskapen också är ett resultat av mänskligt samarbete under organiserade former i ett socialt sammanhang. Med detta kan vi konstatera att vetenskapen även kan betraktas som en samhällsprodukt Det finns uppenbarligen någon form av dialektik mellan vetenskapen och samhället. Med detta skulle man kunna säga att vetenskapen kan betraktas som en samhällets institution med en speciell uppgift, med en speciell organisationsform, ett etablerat normsystem, hierarkier med klara gränser beträffande maktens struktur och spelregler. Det finns dessutom specifika relationer mellan vetenskapen och andra kunskapssystem av kognitiv karaktär som filosofi, ideologi, religion, politik osv. Alla dessa företeelser påverkar självklart på olika sätt vetenskapens innehåll och uppkomst (Brante, 1981 ). Den diakrona eller historiska aspekten i form av olika utvecklingsstadier måste naturligt även beaktas. Thomas S. Kuhns syfte med sin paradigmteori var bland annat att visa på att vetenskapen hade förändrats. Den gängse uppfattningen var länge att kunskapen växte fram stegvis genom att olika fakta ackumulerades i en kontinuerligt växande kunskapsbank. Kuhn reviderade kraftigt denna vetenskapsoch kunskapssyn. Visserligen kunde vetenskapen periodvis förete ett kumulativt drag men mellan dessa perioder avbröts den av vetenskapliga revolutioner samtidigt som de vetenskapliga grundantagandena och förutsättningarna starkt förändrades. Efter ett dylikt "revolutionärt brott" inträdde sedan en ny kumulativ tillväxtperiod. Kuhn myntade härmed ordet paradigmskifte för att markera att något nytt och helt annorlunda hade inträffat. Härmed förändrades i grunden synsättet på vad som är accepterad kunskap i vetenskapliga sammanhang. Det kunskapsobjekt som vi idag vanligen benämner vetenskap uppstod som tidigare nämnts som en direkt konsekvens av de naturvetenskapliga revolutionerna eller upptäckterna under 1600-talet. Vetenskap och upptäckt var i mångt och mycket synonyma företeelser under denna tid. Denna period har beskrivits av vetenskapsmän och historiker som den enda sanna vetenskapliga, vilket är det samma som likhetstecken mellan vetenskap och den naturvetenskapliga kunskapssynen. Nyckelorden var teori och fakta i ett ständigt pågående Kopiering av kurslitteratur förbjuden. © studentlitteratur

21

2 Vetenskapsteori och vetenskapssyn-några utgångspunkter

växelspel. Därmed blev den teoretiska strukturen den viktigaste referensramen. Under 1600-talet framvaskades de kunskapsobjekt som framför allt kom att intressera fysikens representanter. Fysiken kom att bli en förebild eller - för att tala med Kuhn - en paradigm för de konsekutiva vetenskaperna, inbegripet filosofin. Inom fysiken måste naturligtvis åter Galilei framhållas. Han bröt nämligen med fysiken i Aristoteles variant och skapade samtidigt ett helt nytt förhållningssätt och ett nytt angreppssätt på de fysiska problemen och kunskapsobjekten. Mekaniken, av grekiskan mechane, i betydelsen "konstgrepp", är en del av fysiken och utgör plattformen för exakt vetenskap. Denna sprang fram i och med Galilei. På detta sätt kunde nya kunskapsområden utforskas. Man kan helt enkelt säga att detta skedde genom ett byte av vetenskapligt problemområde. Aristotelikernas utgångspunkter var generell förändring. Detta omfattade förändring av kvalitativt slag som förflyttning, uppkomst och förintelse/undergång. Galileis kraftutveckling handlade enbart om materiens förflyttning. Vad Galilei åstadkom var en revolution som begreppsmässigt kan jämföras med en ny paradigm. Vi fick ett nytt normativt system för den framtida filosofin och vetenskaperna som helhet. Denna teoretiska ideologi gav nya potentialer för att skapa metodiska och ontologiska kriterier för innebörden i vetenskapsbegreppet Fransmannen Rene Deseartes kom att utveckla vad som påbörjats. Denne försökte visa på att levande kroppar (inklusive människans) är komplexa automater utan särskilda livskrafter (ibid.).

1800-talets kunskapsideologier: Historismen och positivismen Den akademiska professionaliseringen har i princip gått tämligen långsamt. Förmodligen har detta berott på att akademiska organisationer/institutioner av hävd varit oerhört konservativa. I mitten av 1800talet börjar man dock främst inom humaniora att skapa en ny forskningstradition. En granskning av obsoleta forskningsresultat sker och jämförs med nya rön och synsätt. Inriktningen kännetecknas av en

22

Kopiering av kurslitteratur förbjuden. © Studenllitteratur

2 Vetenskapsteori och vetenskapssyn-några utgångspunkter

vilja inriktad mot nytänkande och revision av det gamla. Denna "nya tradition" växte fram som ett resultatet av den ideologiska strid som utkämpades mellan historismen och positivismen. Positivismen var och är fortfarande en tämligen homogen idetradition. Den anti-positivistiska vetenskapsteorin som blev framträdande under slutet av 1800-talet var mångfasseterad och mer heterogen till sin karaktär än positivismen. Till att börja med talade man om den anti-positivistiska vetenskapsteorin som den historiska skolan, historismen, historicismen etc. Orsaken är att kritiken mot positivismen först uppstod inom historievetenskapen. Jag väljer för enkelhetens skull att kalla riktningen för historismen. Som särskilt framträdande fanbärare för historismen kan man upptäcka den tyske historikern Leopold von Ranke. På den positivistiske sidan finner vi, som tidigare antytts, den franske filosofen Auguste Comte samt de engelska filosoferna Herbert Spencer och John Stuart Mill. Karl Marx kanske också kan nämnas i sammanhanget även om hans speciella materialistiska historieuppfattning, marxismen, fick sitt erkännande i akademiska sammanhang först under 1900-talet. Både historismen och positivismen var typiska ideologier av 1800-talet. De företedde dessutom vissa likheter även om deras förebilder och ursprung var högst olika. Historismen hade sitt ursprung i romantikens filosofi med Hegel som den store ledstjärnan medan positivismen hade sina rötter i 1700-talets upplysningsideer. Båda ideologierna värnade om framsteg och utveckling och deras perspektiv har en deterministisk karaktär. Wilhelm Di lthe y ( 1833-1911) är den filosof och idehistoriker som bäst har presenterat historismens ideer. Efterhand kom beteckningen historism att bli föråldrad inte minst beroende på att man greppade över ett flertal ämnesområden. Idag är det rimligare att tala om hermeneutik. Ordet är av grekiskt ursprung, hermeneia, som betyder tolkning. Dilthey kan mycket väl få äran att företräda den riktning som vi idag kallar hermeneutik. Han talade i och för sig om andevetenskaper, något som vi idag benämner humanvetenskaper, dvs. humaniora och humanvetenskaper. Han markerade därvid också en skillnad mellan andevetenskap och naturvetenskap. Av den anledningen måste deras respektive metoder bli helt olika. Detta är en klar skillnad jämfört med Hegels och romantikernas syn. Dilthey menade att man inte kan förstå en företeelse utan att ägna sig åt att studera dess uppkomst, utveckling Kopiering av kurslitteratur förbjuden. © studentlitteratur

23

2 Vetenskapsteori och vetenskapssyn-några utgångspunkter

och fall. Detta kom att innebära att man knappast kan förstå utveckling över huvud taget utan att i grunden förlita sig på den basala förstående psykologin. En sådan psykologi skiljer sig avsevärt från den naturvetenskapliga psykologin genom att den är orienterad mot det andliga, individuella samt unika. Dess ambition blir då att förklara det avvikande och inte det generellt lagbundna. Historien kommer därför att för Dilthey och hans anhängare att framstå som i högsta grad olik i sina former. Dilthey kom så småningom att uppge tanken på psykologin som en humanvetenskaplig vetenskap och istället kom han att utveckla det hermeneutistiska perspektivet. Det är inom parentes historisterna som grundar den moderna historieforskningen där källkritik blir ett mycket centralt begrepp. Den historistiska traditionen kom att i hög grad dominera humaniora. Positivisterna såg naturvetenskapen som en idealmodell medan historisterna fokuserade på historieforskning och de humanistiska vetenskapernas särpräglade art. Positivismen kan iakttas i två olika skepnader. Den första är en 1800-talsföreteelse medan den andra tillhör 1900-talet. Bägge är klart präglade av sin tids tankevärld. De moderna social- eller samhällsvetenskaperna fick i princip sitt nuvarande utseende under 1800-talets senare del. Framväxten sker vid den tidpunkt då det kapitalistiska produktionssättet ersätter det feodala. Genom den kapitalistiska utvecklingen sker en omfattande industrialisering och inte minst teknisk expansion. Med tekniken följde den naturvetenskapliga forskningen. Naturvetenskap och teknik får nu ett närmast symbiotiskt förhållande. Den franske filosofen Auguste Comte ( 1798-1857) var upphovsmannen till 1800-talets positivism. Hans huvudarbete Cours de la philosophie positive utkom omkring 1840. Enligt Comte befann man sig i det tredje och högsta stadiet för mänsklighetens kunskapsinhämtande sedan mänskligheten hade gått igenom två ofullkomliga stadier, nämligen det teologiska, där man sökte tillvarons mening hos gudomar och sedan det metafysiska, varvid gudarna ersattes av abstraktioner och olika tankestrukturer. Det tredje, positiva stadiet krävde inte användningen av dylika förklaringar utan istället fokuserade man insamlaodet av fakta, vilka skulle underlätta uppställaodet av lagar. Comtes inställning var att socialvetenskaperna skulle arbeta i naturvetenskapens anda. Han hade 24

Kopiering av kurslitteratur förbjuden. © studentlitteratur

2 Vetenskapsteori och vetenskapssyn-några utgångspunkter

som mål att utveckla och skapa en bild av mänsklighetens utveckling. Människans främsta resurs var då kunskapen. Det positiva skulle enligt Comte uppfattas som det som var verkligt, till skillnad från det imaginära. Det skulle också uppfattas som det nyttiga och vetenskapen skulle vara människornas hjälpredskap. Positivismen skulle också framstå som det säkra eller tillförlitliga, med andra ord sådant som kunde bevisas genom företagna experiment. Det preciserade var även viktigt liksom det positiva i sig eftersom man syftade till att konstruera och inte destruera. Den relativa kunskapen fick dessutom företräde framför den absoluta. Matematiken kom att bli en av Comtes ledstjärnor. Comte myntade begreppet sociologi och uppfattas i gemen som sociologins anfader. Han kom att framför allt sätta sina spår i den fortsatta utvecklingen inom humanvetenskaperna genom primärt sina teser och mindre genom sin metodik. Utvecklingen av den experimentella psykologin är ett paradexempel på vad Comte avsåg med en positiv vetenskap. I England var ekonomen John Stuart Mill (1806-1873) aktivt sysselsatt med att uttala sig om såväl sociologi, psykologi som historia. Vetenskapsteoretiskt kom dock Mill att betyda mycket för positivismen, inte minst genom sin bok A System of Logic. Han anvisade där bl.a. fem olika och tillika möjliga metoder för induktion. Med induktiv slutledning avses som bekant en på erfarenhet grundad empirisk slutledning som i sin tur grundar sig på ett antal serier av genomförda observationer för att fastställa orsaken till och även verkan av vissa företeelser. Tanken på en enhetsvetenskap fanns hos Mill. Han betraktade de nämnda vetenskaperna som underutvecklade. Motivet var att de inte hade förstått att ta lärdom av naturvetenskaperna och speciellt fysiken. Mill framstår vid mitten av 1800-talet som en synnerligen strukturerad och konsekvent individualist. I boken On liberty (1859) uttalar han sig om allt från lagstiftningens åsiktsförtryck till varför mohammedanerna inte äter fläsk. Han betonar även i sin berömda bok, som flera gånger översattes till svenska, att utan ekonomisk frihet finns ingen andlig frihet och utan andlig frihet finns ingen ekonomisk. Alla slags friheter är olika aspekter på frihet inom ramen för samma rörelse och de facto valfrihet hos individen. Individualismen hos Mill bildar klimax inom den humanvetenskapliga teoriutvecklingen. Kopiering av kurslitteratur förbjuden. © studentlitteratur

25

2 Vetenskapsteori och vetenskapssyn-några utgångspunkter

Herbert Spencer (1820--1903) var brittisk "sociolog" och han exemplifierar den mest extrema formen av klassisk liberalism. Hans positivistiska tankar skiner oftast igenom hans tänkande. Han var i hög grad inspirerad av utvecklingsläran och anammade helt naturvetenskaperna på bekostnad av de humanistiska ämnena. Han myntade tillika uttrycket "only the tittest can survive (ofta felaktigt tillskrivet Charles Darwin) and progress in the competetive society societal struggle". Ur pedagogisk synvinkel bidrog han med sin bok Uppfostran i intellektuellt, moraliskt ochfysiskt avseende, vilken gavs ut i början av 1860-talet. Spencer var emot alla former av auktoriteter och auktoritetstro. Detta kom att innebära att han missriktat nog även försökte få bort en sådan företeelse som språkundervisningen. Under alla förhållanden kom den ovannämnda boken att påverka det pedagogiska tänkandet i såväl Europa som Amerika. Inte minst blev den amerikanske pragmatikern John Dewey påverkad. Spencer kom att göra djupa intryck på både sin samtid och sin eftervärld. Spåren kan med all säkerhet återfinnas inom behaviorismen och sedermera "skinnerianismen" som jag återger i kapitel 5. Speneers sociala och politiska filosofi utgör svanesången på den liberala laissez-faire-liberalismen. Om 1800-talets positivism präglades av naturalism och utvecklingstanken, kom 1900-talets positivism att präglas av logisk eller empirisk positivism. Under 1920-talet tillkom vad som kom att kallas för Wienerkretsen. (En av dess främste mer moderna uttolkare under senare decennier var A. J. Ayer: Logical Positivism, 1959.) Runt filosofen Moritz Schlick, verksam i Wien, uppstod en diskussionsklubb. Wienerkretsen utformade sedermera den s.k. logiska positivismen som hade sina rötter i den vetenskapsteori som i sin tur hade sprungit fram ur naturvetenskaperna. Vetenskapen uppfattades som dels kumulativ, dels lineär. En betydande massa fakta samlades således ihop till en kontinuerligt växande kunskapsbank. Med denna som utgångspunkt skapades ständigt nya teorier av de mest varierande slag. Utvecklingen kom att betraktas som framför allt kontinuerlig. Inte minst försökte man härleda Einsteins relativitetsteori ur Newtons klassiska mekanik. De metafysiska spekulationerna var legio. Det fanns dock en önskan om att förena filosofin och dess tanke- och kunskapsvärld med vetenskapen medan man var mycket kritisk mot 26

Kopiering av kurslitteratur förbjuden. © studentlitteratur

2 Vetenskapsteori och vetenskapssyn-några utgångspunkter

metafysiken som kunskapsform. De logiska positivisterna ville helt enkelt annektera upptäckten av den moderna logiken. Det markerades även tydligt att man måste skilja mellan enkla påstående och mera komplexa. I mångt och mycket anslöt man sig till David Humes syn på vetenskapen. Skotten Hume, ( 1711-1776) som var företrädare för den engelska empirismen, företrädde uppfattningen att människan har två slags vetande. För det första det empiriska vetandet som grundar sig på erfarenhet och som avser omvärlden. Detta vetande förvärvas genom sinnena och en del av detta vetande utgör vetenskapen. Den andra typen av vetande är det aprioriska vetandet (oberoende av erfarenhet). Detta avser vetandet om människan själv som kunskapens subjekt. Detta vetande tillkommer genom människans förnuftsmässiga reflektion och utgör själva filosofin. Vad som nu blir avgörande är att filosofin ifråga antas vara den fundamentala om man jämför med vetenskapen. Positivisterna tacklade metafysikproblematiken på så sätt att man tog fram vissa kriterier för vetenskapen. Inom ramen för dessa skulle man kunna bevara den rena positiva kunskapen. Detta skulle även medföra en garanterad och förnuftig unilineär utveckling. Man menade helt frankt att teorier egentligen inte var något annat än ett antal observationer som sedan hade sammanställts. Vetenskapen kunde bara växa genom de fakta som samlades in. Dessa fakta erhölls genom observationer och test. Genom den induktiva metoden blev de sedan till teorier.

Poppenanismen Den kritiska rationalismen, i dagligt tal kallad "popperianismen," skall i stor utsträckning förstås som en kritisk reaktion på positivismen. Karl Popper (1902-1994) hade en annan syn på vetenskapens natur och vände sig mot positivisternas kunskaps- och vetenskapssyn. Han betraktade inte sig själv som positivist utan mer som dess kritiker. Popper kritiserade såväl induktivismen (i vid, öppen bemärkelse: godtagande av hypoteser på basis av fakta och "upptäckter"). Popper har också beskrivit vad han menar med "objektiv kunskap". VisserliKopiering av kurslitteratur förbjuden. © Studentlitteratur

27

2 Vetenskapsteori och vetenskapssyn-några utgångspunkter

gen var positivisternas grundvalar empiriska men ändå inte tillräckligt avgränsade och definierade. Positivismen avvisade i och för sig metafysiken men å andra sidan tillät den teorier som Freuds psykoanalys och den marxistiska läran i Marx och Engels tappning. Detta var företeelser som Karl Popper betraktade som ren och skär metafysik. Poppers vetenskapssyn var klart påverkad av Einstein och eftersom Einstein hade vederlagt Newton fann Popper empiriska belägg gentemot positivisternas s.k. induktiva metodologi. Popper menade att hur en situation skulle beskrivas alltid måste handla om bedömning. Människor formulerar påståenden och gör experiment samt ställer vissa relevanta frågor om experimentet ifråga. Popper lade stor betoning vid vetenskapens förändring och dynamik i sin vetenskapssyn. Den återges vanligen som: P 1 TT FE P2

Man utgår från ett problem (P 1) och för att lösa detta ställer man upp en provisorisk teori (TT) vars fel man försöker ta bort (FE). Detta leder över till ett nytt problem (P2). Vad som styr enligt Popper är problem och uppgifter. Särskilt betonas själva dynamiken i kunskapsskapandet. Problem skall alltid formuleras exakt enligt Popper uppfattning. Det skulle föra för långt att i detta sammanhang återge Poppers resonemang i detalj. Poppers poäng var i korthet att vetenskapsmannens uppgift var att framställa "djärva gissningar" där de potentiellt falsifierande instanserna skulle redovisas. Falsifieringskriteriet innebar helt enkelt att ett vetenskapligt påstående eller tes skulle kunna falsifieras. Enligt Popper var t.ex. Freuds psykoanalys så otydligt formulerad att den inte kunde testas på ett sådant sätt att den kunde falsifieras. Det centrala i Poppers vetenskapsuppfattning var sammanfattningsvis den rationella kritiken.

28

Kopiering av kurslitteratur f